malafjala

Nu påbörjas helgen igen, fast för mig blir det en lång helg, med andra ord LOV. Otroligt skönt ska det bli att få andas lite. Åker ju oxå till pojken min imorrn, :D, han har varit sjuk ett tag, stackarn. Men nu är han uppe på benen igen. Saknar honom så det svider...

Men bara lov blir det ju inte.... kommer arbeta en hel del med Pa arbetet.. läääääsa, skrivaaa... underbart ;). sen börjar ju youth på onsdag, men jag o johan kommer upp på fredag (:

Idag hade vi även studentkommitéträff... lite kaos, men nåväl vi hade i alla fall en träff..... (!)

för övrigt har jag bara varit hemma ikväll.. städat, fixat, donat o sådär.. sånt man måste göra innan man åker bort för en längre stund..

Men nu ska jag nog ringa min pojke och säga natti...

god natt på er med!

- M<3

Äntligen kväll.. Har vait en låång dag idag, med allt vad det innebär.
Mysdag i skolan idag, dock var jag inte där hela dagen, tog nämligen sovmorgon. Det var behövligt kan jag säga. fick huset städat, tvättat, hann ta det lugnt, äta ordentlig lunch och allt sånt. sen bar det iväg till skolan, där jag skulle sjunga min sång. Gick som jag trodde :) åt skogen. Men nöjd ändå, jag har faktiskt sjungit på en scen, i en mick, första och sista gången *stolt*. För övrigt måste jag säga att det var trevligt att höra alla andra sjunga, endel hade man ju aldrig ens hört öppna munnen...

Därefter bar det av till Uppsala gymnasiemässa. Det var.. trevligt. Många som tittade lite undrande på oss efter att de läst skylten "Livets Ords Kristna Gymnasium". :)

Imorrn är oxå sista dagen innan lovet, och det innebär att jag snart får träffa Johan :D
och så pratade jag endel med David imorse, trevligt! Längtar tills ni kommer hem!

nåväl.. nu ska jag hoppa ner i ett bad!

- M<3

P.s. Jag hämtade min telefon från lagningen idag, alla nummer är borta!!

Idag är det onsdag, med allt vad det innebär. Har precis kommit hem från jobbet, och hunnit fika lite oxå, såklart. (btw kolla in www.fikakonsumenternas.blogg.se).
   Jag gillar onsdagar, de är sköna på något vis. kanske för att jag hinner med så mycket men ändå så lite. skola, sova, jobba, skriva, plugga, fika, laga mat osv. skulle hinna träna oxå... om jag bara tog mig i kragen och gjorde det någon gång... I en utopi skulle jag vara vältränad och väldiciplinerad... nåväl...

   Jag peppar mig med Kent just nu. Imorgon ska vi nämligen presentera våra låtar på sångtekniken. Med andra ord ska Malin (alltså jag) sjunga solo inför en grupp andra. Ni som känner mig vet att det är en prestation. Prata kan jag, men sjunga är en annan femma. Men faktum är att det tjänar inget till att prata sådär, jag ska göra det i alla fall. Jag valde kursen för att lära mig sångTEKNIK, jag gillar ju att sjunga - för mig själv. (pep talk).
   Jag ska i alla fall sjunga Pärlor av Kent. Ju mer jag sjungt med den, nötit på den osv. har jag fått en mer och mer djup relation till den. Jag helt enkelt älskar den. Vi har alltså en väldigt fin relation. Och ju mer jag sjunger den så inser jag vad den betyder för mig. Kent kan ju ibland anses som lite luddiga, och det var även denna låten i början, men efter hand så har den klarnat för mig mer och mer.

Och så lite om jobbet. Min chef ska visst nu skicka in "anonyma kunder" som ska kolla om vi, personalen, är trevliga. "Allt för att höja kundvårdens standard på ICA", jo visst, så nu blir det å att le extra mycket ;)

För en vecka sen tog jag bilen och bilade till Johan, själv. Med ett visst mått av självkännedom så vet jag att jag efter två timmar kommer tröttna på musiken och det känns som om man får grus i huvuvet, och när man kommit till det stadiet blir långa bil resor på egen hand outhärdliga. Sen vet jag även om att om det är mörkt ute drar gärna rullgardinerna ihop, såvida jag inte har något intressant för mig...
   Så med denna vetskap beslutade jag mig för att köpa en ljudbok på statoil... valde mellan lite olika, och till sist blev det Camilla Läckbergs "sjöjungfrun".
   Bilresan ner till johan hade aldrig gått snabbare.

Det tog mig alltså 13-14h att lyssna på boken. Väldigt intressant bok. spännande och fastnaglande på något sätt...
Förutom att det var en intressant berättelse var det några speciella saker som fastnade...

(Om du tänker fortsätta att läsa mitt blogginlägg bör du veta detta: Boken beskriver ett litet svenskt samhälle, där ett mord sker på en till synes oskyldig man. Jag som läsare <lyssnare> får lära känna ett antal människor, de flesta i 35-45års åldern. många med trasiga relationer.)

Det första som slog mig var hur verkliga alla personer i boken blev, och måste därför ge en elosch till Läckberg som på ett mycket levande sätt beskrivit sina karaktärer.
Sen, direkt efter den tanken, kom jag o tänka på all den bitterheten som karaktärerna bar på, och all fruktan som de hade. bittra på andra människor, som de gjort mot dem eller som de inte gjort. och fruktan för att bli ensamma, stå själv utan någon annan.
   tragiskt egentligen. för jag har inte alls svårt att anta att detta är hur det är annars oxå. Något vi alla borde lära oss är att förlåta, det är tusen gånger bättre än bitterhet och avundsjuka.

sen, flög en annan tanke förbi i mig. vad en bok kan beröra! Visst kan en film vara nog så berörande, upprörande, roande och så vidare. men i en film är inte figurerna, människorna, i mitt huvud. när man tittar på en film behöver man inte efteråt gå o grubbla på lösningen - man får den levererad direkt, som på ett silverfat.

"Sjöjungfrun" hade vissa delar som upprörde mig extremt. jag ville stänga av, skruva ner ljudet, och vägra lyssna mer. Men jag var illa tvungen, annars skulle jag aldrig få reda på slutet. Det jag helst av allt skulle velat var att stoppa boken, gå in i mitt huvud, ruska om karaktärerna och skrika dem i ansiketet, och berätta för dem att de gjorde fel, eller liknande. ja, ni förstår...

Jag har aldrig varit en bokmal, och de böcker jag läst har inte tagit mig med på en resa som denna. Men jag har nu förstått att en bok kan vara mer än ett lyckopiller och en tårkanal.

- M<3

bara massa strunt. om jag vore du skulle jag inte orka läsa det.

---

Jag sitter här nu, en måndagskväll som så många andra av er, framför datorn. Har precis pluggat på företagsprovet som ska skrivas imorgon. Tyvärr glömde jag böckerna i skolan i helgen och därför krävs det att jag råpluggar idag för att kunna klara av morgondagens prövning.
   Jag är ju besläktad med en lysande ekonom, men inte blev jag begåvad med hans hjärna. Min käre far var alltså här precis nyss och försökte förklara för mig hur ett volag är en juridisk person och allt det där.. visst, nog gick det upp ett ljus alltid. men jag har tappat stinget lite... ni vet, "pluggmotivationen".

Kanske bara höstens snabba nalkande som åstadkommer att man helt plötsligt blev apatisk inför skolan.. det känns som om den aldrig tar slut... eller kommer den göra det?
troligen, eftersom att jag benämner den klass jag går i som Sp3, vilket innebär slutet på den långa resan i skolan. (såvida jag inte sumpat chanserna totalt detta året och inte får några betyg.. men det är nog ingen risk).
Har fixat balklänning, och studentklänning. Ute i god tid? JAVISST.

Men livet är ju inte slut med studenten, tack och lov. Nu börjar livet.

---

Så måste jag säga att jag saknar min svåger David. längtar tills ni kommer hit igen. (:

---

Lyssnar på Mraz nu, stereon spottar ut "only human". intressant. Japp ja visst, jag är bara människa, men jag klarar allt (: svårare än så är det inte.

---

skriver inte här så ofta, jag vet. och detta vart bara om massa tankar i huvudet som inte egentligen betyder något alls.

peace - M<3