malafjala

Idag är det onsdag, med allt vad det innebär. Har precis kommit hem från jobbet, och hunnit fika lite oxå, såklart. (btw kolla in www.fikakonsumenternas.blogg.se).
   Jag gillar onsdagar, de är sköna på något vis. kanske för att jag hinner med så mycket men ändå så lite. skola, sova, jobba, skriva, plugga, fika, laga mat osv. skulle hinna träna oxå... om jag bara tog mig i kragen och gjorde det någon gång... I en utopi skulle jag vara vältränad och väldiciplinerad... nåväl...

   Jag peppar mig med Kent just nu. Imorgon ska vi nämligen presentera våra låtar på sångtekniken. Med andra ord ska Malin (alltså jag) sjunga solo inför en grupp andra. Ni som känner mig vet att det är en prestation. Prata kan jag, men sjunga är en annan femma. Men faktum är att det tjänar inget till att prata sådär, jag ska göra det i alla fall. Jag valde kursen för att lära mig sångTEKNIK, jag gillar ju att sjunga - för mig själv. (pep talk).
   Jag ska i alla fall sjunga Pärlor av Kent. Ju mer jag sjungt med den, nötit på den osv. har jag fått en mer och mer djup relation till den. Jag helt enkelt älskar den. Vi har alltså en väldigt fin relation. Och ju mer jag sjunger den så inser jag vad den betyder för mig. Kent kan ju ibland anses som lite luddiga, och det var även denna låten i början, men efter hand så har den klarnat för mig mer och mer.

Och så lite om jobbet. Min chef ska visst nu skicka in "anonyma kunder" som ska kolla om vi, personalen, är trevliga. "Allt för att höja kundvårdens standard på ICA", jo visst, så nu blir det å att le extra mycket ;)