kvällsliga utredningar
På något konstigt sätt har jag tappat greppet om tiden. På ett vis flyter jag med, på ett annat vis är jag oerhört medveten.
Veckorna som varit och de veckor som kommer är ett ända blurr, det finns liksom ingen rutin, ingen stadga att haka upp dem på. Inte för att det alla gånger är något dåligt, men det känns väldigt mycket som om jag bara existerar. Existerar utan att påverka, eller något. Lite som en vind som drar förbi utan att någon egentligen märkte det. Däremot känner jag mig mycket fokuserad när det gäller vad som kommer hända sen. Sen efter sommaren. Eller är jag det? Jag vet vart jag vill och hur jag önskar att det ska vara. Men för den sakens skulle behöver det ju inte bli så. Men allt handlar om att ha ett mål och jobba mot det, och det är ju ungefär det jag håller på med...
Jag tänker lite som min far, " vill jag någonstans går jag dig, vill jag ha något fixar jag det. det är inte svårare än så " Självklart ska man vara lyhörd för Guds vilja, men jag gillar ändå denna inställningen. Det tjänar ju ingenting till att inte tro på sin egna förmåga att lyckas.
Nåväl, idag har jag gjort allt möjligt... skola, plugga, sova, städa bilen, jobba... Och när jag kom hem ringde Falken och kollade om jag mådde bra. Sånt uppskattas alltid så mycket, värmer hjärtat :)
Dilemma:
Jag är trött. Men jag har längtat efter boken hela dagen. hm.
- M<3
Veckorna som varit och de veckor som kommer är ett ända blurr, det finns liksom ingen rutin, ingen stadga att haka upp dem på. Inte för att det alla gånger är något dåligt, men det känns väldigt mycket som om jag bara existerar. Existerar utan att påverka, eller något. Lite som en vind som drar förbi utan att någon egentligen märkte det. Däremot känner jag mig mycket fokuserad när det gäller vad som kommer hända sen. Sen efter sommaren. Eller är jag det? Jag vet vart jag vill och hur jag önskar att det ska vara. Men för den sakens skulle behöver det ju inte bli så. Men allt handlar om att ha ett mål och jobba mot det, och det är ju ungefär det jag håller på med...
Jag tänker lite som min far, " vill jag någonstans går jag dig, vill jag ha något fixar jag det. det är inte svårare än så " Självklart ska man vara lyhörd för Guds vilja, men jag gillar ändå denna inställningen. Det tjänar ju ingenting till att inte tro på sin egna förmåga att lyckas.
Nåväl, idag har jag gjort allt möjligt... skola, plugga, sova, städa bilen, jobba... Och när jag kom hem ringde Falken och kollade om jag mådde bra. Sånt uppskattas alltid så mycket, värmer hjärtat :)
Dilemma:
Jag är trött. Men jag har längtat efter boken hela dagen. hm.
- M<3
Kommentarer
Trackback
