skriket inombords. Eller borde jag säga "everybody wants to go to Japan"

Usch, en alltför vanlig känsla gör sig påmind. Eller snarare, blossar upp igen. Det sticker, kliar, eller kanske snarare svider och bubblar i själen. Jag vill bara blunda. Göra det ogjort. Låtsas som ingenting. Stänga av.
Fy vad jag hatar det här. Hur långt är jag beredd att gå?.

- M<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0