Livsgrund?
Så mycket har hänt denna sommarn men ändå inte. Alla de som jag verkligen velat träffa har jag inte träffat som mycket som jag önskat, Linnéa, Debora, Zeb, Sarah, Olivia, Hannah, David, Jenny, Emma, min svåger, noomi - det finns så många. Detta är inte menat som en "lista på mina vänner och de som inte är det", utan mer som en ursäkt till er. Förlåt, jag tycker verkligen om er alla!! Jag vet inte vart all tid tagit vägen!
Och jag vill säga särskilt tack till Josefine. Du är underbar, en vän som jag verkligen uppskattar! Jag har fantastiskt roligt med dig.
Men nu vill jag komma till saken varför jag skriver detta inlägg. Det är sjukt mycket som hänt denna sommarn, i mitt liv och i mina vänners liv runt omkring. Och jag har insett något av största vikt, eller vad man nu ska säga.
Det är så lätt att man bara fortsätter i livet och har fel prioriteringar utan att man märker av det, och visst, till en början är det rätt okej. Men ingenting består, utan med fel grund och prioriteringar i sitt liv kommer man ens tid här bli en enda lång jobbig berg-och-dal-bana. Det ända som består är Gud. Och vad som än hänt, vad man än gjort så är han alltid där och man kan alltid komma till honom. som min mamma sa "det är större nåd att falla i Guds händer än i människors". och det är så sant. Gud dömer ingen som människor skulle gjort!
Om nu din grund, dina högsta prioritet, det du litat på och sett som din trygghet tagits ifrån dig är det dags att du tar en titt på ditt liv. Om det är nån gång som du ska ta Gud som din tillflykt och som din grund i livet är det nu!! Det är bara dumt och tanklöst att säga "jag tar det sen", eftersom att om du börjar skapa en ny grund efter att din första rykts bort - hur svårt kommer det då inte vara att ta bort den grunden och sen ta Gud till din tillflykt? ingenting blir bättre sen! Gud är tillgänglig nu!
Sök Herren medan han låter sig finnas,
åkalla honom medan han är nära.
Den ogudaktige må överge sin väg,
den orättfärdige sina tankar
och vända om till Herren,
så skall han förbarma sig
över honom,
och till vår Gud,
ty han skall ge mycken förlåtelse.
- M<3
okej jag kan inte säga annat än jag håller med. alltså sjukt du förstår mig bättre än mig själv tror ja och jag är så tacksam att du finns/funnits här för mig denna sommar. och låt oss prioritera om, för med gud är inget omöjligt!! <3
Precis Malin!
Jag är så tacksam för att jag äntligen kunde lyssna på mitt hjärta gå efter vad jag verkligen känner är sant och rätt. Suttit flertalet gånger med tankarna på Gud, men ursäkterna dyker upp, saker i mitt liv som jag inte vill lämna... men egentligen så vill jag inte lämna dessa saker för att jag inte tror jag kan av olika anledningar.
Men natten mellan fredagen och lördagen så vågade jag lyssna efter vad som är rätt och fattade ett definitivt beslut. Jag vet att jag har saker som jag måste ändra på i min livstil, men jag vet också att jag har Gud vid min sida som kommer att hjälpa mig med det som känns svårt.
Jag kämpar och ber till Gud att ge mig styrka för att klara av detta.
Ni som läser denna kommentar får gärna hjälpa mig i bön!
Fint inlägg Malin!
Gud välsigne Dig!
