Några rader till en bror.
Ikväll var vi med varann för sista gången. Eller ja, i alla fall sista gången som vi kunde vara med varann utan några större krusiduller.
Att du åker, så snart, kom som en smäll i ansiktet ikväll. Jag har vetat om det. Men inte att det var nu... Inte så snart... Inte att ikväll var sista gången.
Du har funnits hos mig som en bror, alltid varit en klippa jag kunnat lita på. Nu åker du och kommer inte igen på samma sätt. Förhoppningsvis kommer vi någon gång i framtiden bo i samma stad, som du sa. Men antagligen inte än på ett tag.
Att säga hejdå ikväll var inte lätt. Till och med så svårt att jag behövde gå därifrån. Men du känner mig, du vet att jag är stolt, du vet att jag inte vill visa mig för sårbar. I alla fall låtsas jag som om jag inte är sårbar. Jag hoppas du inte tog illa upp.
Det är sant som du säger, att när man behöver smaka på dessa jobbiga, hjärtskärande bitar i livet, då känner man sig mest levande.
Du har ett speciellt, alldeles eget utrymme hos mig. Du är som min bror.
Du får ha det underbart på din resa till Israel. Jag förväntar mig att du lär mig surfa sen en dag.
Jag älskar dig - din svägerska Malin<3
